Jag brukar säga att shamaner älskar att vara så oense som möjligt om så mycket som möjligt – även med sig själva. En sak som tyckas vara till konstant debat är frågan om vad man skal eller vill kalla de mer eller mindre olika sorts shamanism. Ibland talar man om olika traditioner.
Min första lärare kallar det han håller på med äventyrs shamanism. Min andra lärare kallar det han håller på med core shamanism. Det finns någon som kallar det de håller på med krigare shamanism. Jag tycker gott om krigare shamanism. Sedan finns det också aztekisk och toltekisk shamanism som det har blivit många som intressera sig för; och i norden har vi den gamla Asa-tro shamanism. Själv kallar jag det jag håller på med naturshamanism.
Härtill kommer de fackuttryck olika universitetsfolk använder. Antropologer och religions historiker talar om traditionell shamanism och neoshamanism.
I övigt är ordet ”shaman” och begreppet ”shaman-ism” också något som är införts av i huvudsaken ateistiska och neokristna vetenskapsfolk på slutet av artonhundratalen.
”Shaman” är inte ett originellt shamanskt ord eller uttryck (om man ser bort ifrån ett enskilt folk i Sibirien). Begreppet ”Shaman-ism” är als inte ett originellt shamanskt begrepp. Om man går några få år tillbacka, var det ingen ursprungs befolkningar som kallade det de gör för ”shamanism” och honom som gör det för ”shaman” (bort om Evinki folket i Sibirien).
Emellertid är jag stor anhängare till shamanism som en modern andlig rörelse. Det blir ständigt flera människor som återetablera kontakten till sina anors andliga rötter, och som delar sina erfarenheter och inspirera varandra ömsesidigt.
Att ordet ”shaman” har blivit en del av det vanliga danska och svenska språket, där det har blivit en gemensam betecknelse för alla andemanare oavsett var de finns i världen, är förstås fint.
Jag använder själv ordet på samma vis i dagligt tal. Vi behöver nya ord hela tiden.
I Danmark heter den ursprungliga förhistoriska (non-historiska 1*) ur-shaman en andemaner (åndemaner); och det han håller på med för andemaner konst.
Ordet ”shamanism” tillägges ofta olika betydelse beroende på om det användas vanligt, vetenskapligt eller shamanskt. Diskussioner om vad shamanism är sluter därför ofta i en debatt om semantik.
För tillfället är de mest vanliga användningar av ordet "shaman" tilsynelatande:
Shaman 1. Ursprunglig betydelse: En Evenki andemaner/trollkarl.
Shaman 2. Akademisk användelse: En vilken som helst andemaner/trollkarl var som helst på jordklotet.
Shaman 3. Vanlig tal: En person som har gått en eller flera kurser i shamanism + 2.
*
Det finns också olika uppfattningar av vad det vill säga att praktisera shamanism. För några betyder det att man praktisera de shamanske teknikerna man har lärt sig på en kurs. För andra betyder det att man har en praktik (klinik) där man gör shamansk healing och rådgivning. För några har shamanism absolut inget att göra med religion. Dem kallar jag ateistiska shamaner. De har ett rent vetenskapligt förhållande till deras shamanism. Jag har själv båda ett vetenskapligt och ett religiöst förhåll till min shamanism. Naturen är min religion.
På engelska har man någonting man kallar "shamanic practitioner", som väl kan översättas till någonting som "shamansk utövare". Uttrycket är uppfunnet av core shamanerna, och är en person som gör core shamansk behandling men inte är egentlig shaman. Det kan t x vara en psykoterapeut som använder shamanske tekniker i sitt arbete. I core shamanism har man också utvecklat en teknik man kallar "shamanic counselling" – alltså shamansk rådgivning. Det finns flera olika sätt att göra shamansk rådgivning på.
Det är egentligen mycket shamanskt att der är så mycket förvirring om allting. På ett vist sätt kan man säga att anarki är ett av de grundläggande ingredienserna i shamanism. Personlig tycker jag det är en del av shamanisms styrka. Det finns självklart andra som menar det är en svaghet. Allt detta visar också hur otillräckliga ord är mär man vill försöka beskriva shamanism.
De flesta shamaner är rotfästade i en eller annan bestämt form av shamanism. Vad för shamansk tradition man själv tycker man tillhör har i regel någonting att göra med den utbildning man har fått. Om man har fått det mesta av sin utbildning hos shamaner från Mellan och Sydamerika, uppfattar man kanske sig själv som en, som tillhör den toltekiska traditionen - även om man också har lärt sig en del core shamanism. Jag kallar mig själv för naturshaman därför jag har fått det mesta av min utbildning av Naturen. Mina viktigaste lärare har varit Korparna, Örnen, Lodjuren, Lämmeln, Björkarna, Vidderna, Isranunklerna, Solen, Vindarna, Norrskenet, avlidna människor och djur – och många många andra. De shamaner som har fått den viktigaste delen av sin utbildning av Naturen kallar jag naturshamaner. Det finns naturligtvis många som kallar os något helt annat – det är ju självklart!
I övrigt lära alle shamaner mycket av naturen. Shamanism är tät knyten till jorden.
Det finns också vissa saker de flesta shamaner är överens om. Man upplever det finns en värld av andevarelser, och att det låter sig göras kontakta andarna och samarbete med dom. Shamanism är att leva i gemenskap med andarna.
Genom att bringa sitt sinne i en form av trance upplever shamanerna en värld som är olika från vår vanliga värld. Ibland kallas denna värld andevärlden; jag kallar den drömvälden; några kallar den för den ovanliga värkligheten. Det kan förstås diskuteras om det är helt samma världar. Alla shamaner samarbetar med andarna på olika vis och i olika syften. Några av de vanligaste andar shamaner samarbeter med är avlidna förfäder och förmödrar – och totemdjur (medicindjur, andedjur, kraftdjur). Genom att samarbete med andarna får shamanen tillgång till andlig kraft, healing och visdom.
*
Generellt kan man dela den moderna shamanutbildningen upp i 2 typer.
I den ena försiggår undervisningen övervägande i grupp inomhus på civilisationens villkor. Kursisterna gör träningsövningar på varandra, men deltar inte i behandlingen av riktiga patienter/klienter som felar något alvarligt.
I den andra försiggår undervisningen övervägande individuellt utomhus på naturens villkor. Lärlingarna utläras i en shamanpraktik, där de deltar i behandlingen av de patienter/klienter, som söker hjälp hos den shaman de är i lära hos.
Kanske man kan säga, att det ena är en andlig ingenjörsutbildning, och det andra är en andlig hantverkareutbildning.
Det kan vara ganska stor skillnad på vad olika shamaner befattar sig med och hur de arbetar. Det finns några som lägger stor vikt på att ge folk ting, som kan vara till andlig gagn för deras själ. De ger folk kraftdjur, själsdelar, rådgivning ifrån andarna mm. Folk tycker om att få ting.
Det finns några som lägger stor vikt på att ta bort ting, som är till andlig skada för själen. De hjälper folk att bli av med onda andar, besättelser, egoism mm. Folk tycker inte om att ge slipp på ting.
Det är förbundet med stort obehag att bli befriat för en nikotin demon. Man för båda fysiska, psykiska och andliga abstinensbesvär. I förhåll till detta, är det att få ett kraftdjur eller en själsdel som att få en ny nalle eller docka.
Några shamaner är mycket symptom orienterade. För dem handlar det om att göra folk symptomfria, och man fokusera mycket på folks fysiska och psykiska svårigheter. Jag behandlar inte fysiska och psykiska sjukdomar - enbart andliga sjukdoms liknande tillstånd som skyls på bakomliggande andliga sjukdomar t x spirisomatiska och spiripsykiska sjukdomar.
Att göra patienten symptomfri, att göra patienten frisk, och att göra patienten sund är tre olika saker. Det finns stor skillnad på hur långsiktet olika shamaner arbetar.
Det finns många shamaner som också befattar sig med andra sorts behandling. Det kan vara alt från kroppsmassage till homeopati. De flesta shamaner undervisar också i shamanism.
*
Sedan är det jo det med den personliga stilen. Som shaman behöver man inte administrera sin professionalism på samma vis som t x en psykolog måste. Man behöver inte vara cool och ha fasad på hela tiden.
När jag är på shamansk fjälltur med kursister, då är jag båda en mycket vanlig man, men på samma gång är jag ansvarig för turen och undervisningen, och jag är den som står for den shamanske magi och mystik. Vi sover alla i samma lávvu (tält) och man ser snart vem varandra verkligen är. Det är också meningen. Spirituell intimitet är en del av grundlaget för dessa tura. Det barska klimatet påverkar också min shamanske still när jag är i Lappland. I övrigt är jag som människa en begeistrat typ, men har också en tendens att vara lite ful i fan. Det finns några tycker det jag håller på med är fruktansvärt. Och finns det några som tycker det jag håller på med är det helt rätte för dem. Jag är också en av dem som menar man inte är riktig shaman om man inte har fiender.
Andra shamaner är snälle och populära. De gör inget som kan provocera någon. Folk blir snabbt mycket trygga med dem, och det är gott det finns sådana.
Några shamaner gör nästen enbart det som går att göra pengar på. Det är inga fel på det. Ofta når de ut till många människor och bryter vägen för deras många kursister – och också för de andra shamanerna.
Sen är det dem som är rivjärn och dem som är gnälliga. Det finns några som är akademiska – och slutligen finns det de galna. Dem älskar vi alla. Inom shamanism är det exotiskt att vara lite knep. Jag är en av de få shamanerna som kan skryta med att jag har slagit huvudet. Jag har haft en skallskada. Det är jag mycket stolt av.
Alla är självklart en behandling av lite av alt - som alla andra människor. Om man överväger att söka shamansk behandling eller undervisning är det klokt att shoppa lite runt, och hitta det som passar till ens eget temperament och ens egne behov. I regel berättar shamaner gärna om vilken tradition de tillhör och vad den går ut på - det kan du få veta av dem. Medan de berättar kan du jo ta temperaturen på deras personliga stil.
Personligen tycker jag alla som håller på med någon form av behandling bör vara medlem av en organisation deras klienter kan klaga till, om de känner sig missnöjd med den behandlingen de har fått.
*
1* Som dansk andemaner godtar jag inte den moderna vetenskaps definition av när historisk tid startade. Det är deras historia de räknar med – inte min. Mitt folks historia har ingen början och inget slut. Som medlem av det moderna samhället använder jag självklart ordet ”förhistoriskt” på samme vis som alla andra i daglig tal.